november 16th, 2011
Nu var det länge sedan något skrevs här. Många gånger har tanken funnits att ta ett nytag och börja igen, men det har alltid blivit uppskjutet till imorgon. Men idag känns det ändå som det är dags att plita ner något.
Det har kallats för ”Dagens mest omtalade SMS”, ”Sågningen av Juholt – på SMS”, ”Juholt sms-sågad internt” och en massa annat. Lite måste jag dra på smilbanden över hur viktigt det i dagens samhälle blivit med kommunikationssätt. Att det var SMS verkar ha varit lika viktigt som själva budskapet och innehållet.
Men någonstans där försvinner mitt leende, för sen ser man reaktionerna från vissa håll. Vissa personer, som råkar vara ordförande i olika partiföreningar, är ute och uttalar att de har ett enormt stort förtroende för Håkan Juholt. Vilken verklighet lever dessa personer i, och hur tror de att de kommer vinna någon respekt och förtroende från väljarna med sådana påstående? För det går knappast att säga att det går att ha ett stort förtroende efter alla turer som varit. Jag kan köpa att vissa fortfarande tror att han är rätt person att leda och utveckla Socialdemokraterna, men det är något helt annat än att ha förtroende.
Det är bara att titta i opinionsundersökningar för att se vad svenska folkets syn på Socialdemokraterna är just nu. De siffror som vi hade när vi kallade det för kris, historiskt uruselt och andra hårda ord, det är bra siffror mot vad vi har nu. Men hela krisstämpeln, medvetenheten om behovet av förnyelse och insikten av problem verkar som den nu är helt borta hos vissa. Undrar just om dessa personer tycker att (S) ska vara ett parti som i bästa fall få 15-20 % i valen? För det är där vi kommer att hamna om vi inte börjar bygga upp förtroendet hos VÄLJARNA, inte i någon ABF-lokal fylld med partimedlemmar.
Fast det bekymrar mig att det dessutom finns folk som, på fullt allvar, hävdar att det är fel och fult att debatten förs utanför slutna rum i hemliga mötet. Många (de flesta?) var väldigt kritiska till hur processen att få fram en ny partiledare gick till. Stig Malm kallade det dessutom för stalinistiskt och var väldigt kritiskt offentligt. Jag höll inte med Stig Malm i hans lösning på att avskaffa en valberedning, vilket jag också framförde till honom. Men han hade en poäng med att tiden när allt ska, och kan, hanteras med hemliga möten i slutna rum är förbi. Dagens samhälle kräver något annat, om processen ska bli seriöst mottagen.
Jag hoppas att de tunga S-namn som då var ute och kritiserade processen, vågar komma ut på banan nu och kräva att även debatten om vårt partis framtid förs offentligt. Inget apspel utåt för att låtsas att kontrollen blinkar blå. En debatt som måste få föras fritt, inte kvävas och försöka föras i det dolda. Väljarna är inte dumma, de förstår och kräver mer av ett parti som aspirerar på regeringsmakten.
I flygbranschen började man med CRM, när man insåg att det är viktigt med en person som styr och leder men det krävs också möjlighet för övriga att ifrågasätta öppet när denna person gör fel. Att inte våga ifrågasätta ledaren har varit orsaken till flera flygkrascher, medan det finns exempel på det omvända där ifrågasättande har gjort att krascher undvikts.
Vill vi att partiet ska krascha helt, eller ska vi börja våga ifrågasätta sådant som verkar fel?
