tisdag, juli 13th, 2010
Mats Odell (KD) vill förbjuda kamphundar i ett utspel. Helst ska bostadsbolagen göra det frivilligt, men gör de inte det kan han tänka sig att lagstifta om det. Som stöd har han den lag Danmark införde med ett antal hundraser som förbjöds.
Vid en första anblick kan det verka vettigt. Vem vill ha en galen hund springandes omkring där frågan är när, inte om, den kommer att attackera något? Men om man stannar upp och funderar lite så känns det som en halvmesyr till att försöka dölja själva problemet.
De flesta ”hundkännare” kan berätta att det inte är hunden som är problemet, utan ägaren. För varje ras som ska förbjudas kan jag garanterat visa en ytterligare ras som man inte skulle vilja bli attackerad av. Dessutom är det troligen lika lätt att hitta en hund från en ras som ska förbjudas som är stabil och en från en av de ”tillåtna” som är mycket mer instabil.
När jag var liten var det schäfern som var den hund alla drägg skulle ha som ”hotfull hund”. Idag skulle nog ingen tycka att det är en ras som borde förbjudas, men hade förslaget kommit då hade den säkerligen varit med på listan. För varje hundras som förbjuds kommer ”coola gänget” hitta en annan, laglig, ras som går att få lika hotful.
Det som dessa människor ägnar sig åt är djurplågeri. Sverige har, på pappret, en av världens bästa djurskyddslagar. Hur kan då djurplågeri förekomma? Svaret är nog ganska enkelt, det saknas någon som har som huvuduppgift att se till att lagarna efterlevs samt utreda misstänkta fall och vid behov akut rycka ut.
Vad som skulle behövas i Sverige är något SPCA liknande. Med smärre lagändringar skulle en sådan organisation kunna utnyttja alla de djurhem som finns i Sverige, veterinärer, djurskyddsföreningar odyl. Skulle dessutom möjligheten att ta ut kontrollavgifter för kontroller/utredningar, som det redan görs idag, och införandet av en skyldighet för sådana som döms att betala en särskild avgift, liknande brottsofferfonden, skulle en sådan verksamhet mer eller mindre kunna betala sig själv på sikt.
Med en sådan organisation, med rättigheter och möjligheter, skulle de enskilda hundar som Mats Odell tänker på omhändertas innan de hunnit bli ”hotfulla hundar”, oavsett ras.
Det är lösningen på problemet, inte bara något som döljer symptom.
